kickis blogg

Så här såg det ut här imorse vid 06.45...båda mina pojkar, gubben och sonen med var sin tidning på bordet i full aktion med frukost, sonen med pirr i magen idag (han sa att han inte hade det, men det tror jag) för han skulle köra upp för bil idag, äntligen har vi andra tyckt för han är ju ändå 21 år, men bättre sent än aldrig...när han väl bestämde sig i september så har det sen inte tagit lång tid förrän körkortet kom,  för som sagt han ringde kl 09.00 och sa, Ja det gick ju bra det där, så grattis min lille pojk, TILL KÖRKORTET.

Nu till min vurpa igår...

Tack all för era värmande inlägg, det har verkligen värmt mig mycket, kroppen idag är som om jag var 100 år.

Stel och eländig, blåslagen och skrubbad..en tå som är blå, han vek sig väl i kängan kanske. Mina axlar och armar kan jag nästan inte få över huvudet, blev väl ett väldigt ryck när Ville drog i kopplet kanske, så idag blir det ingen promenad alls, eller väldigt liten, till postlådan kanske, ca 500 m som uppvärmning. Får sen se hur det känns i eftermiddag. Hör snöar det för fullt i dag också och så skall det ju bli storm ikväll så vi får se hur det blir. Kanske att Frida kommer och tar den långa promenaden med hunden.

Gubben och hunden gick till skogen igår eftermiddag, de såg både älg och rådjur men höll sig bara till att ta kort på spåren.

Ville blev alldeles galen av frustration att inte få tag på dem...sprang  i kors och tvärs hela tiden.



Inte lätt att få med en hund i full språng på kort.



Lite utsiktsbilder från toppen av berget, nedanför på gärdena brukar jag och Ville gå, men  Peter han drar iväg på högre höjder han, pust...



Visst är det väl underbart att leva, hoppas jag känner mig som 51 imorgon igen....då skall nog jag också gå upp till toppen...