Sune
Vår lille Sune är borta, han blev 14 år.
Han var ständigt ute på jakt, tog sej över den stora farliga vägen för att komma till gärdena där de fina sorkarna var...flera gånger har det kommit upp folk på gården som trott att det varit Sune som blivit påkörd men då har det alltid varit någon annan katt. Men denna gång var det vår kelgris...Han hade brutit ryggen och kom släpandes upp på gården till grannen.
Tack snälla grannar för att ni hjälpte oss med att ta bort Sune och sen ta hand om honom, jag hade inte orkat detta själv då gubben var bortrest.
Tack snälla Ejmis för dina tröstande ord idag då du sa till mej att i djurhimlen är alla snälla mot varandra och där springer säkert lilla Sune och letar sork dagarna i ända...
Idag har den andra katten Stissse och Ville hunden letat efter Sune, Stisse satt länge vid Sunes matskål, sen gav han upp och åt upp maten...
Ha det bra vår älskade katt....vi kommer aldrig glömma dej...
Vilken vacker kille.
Vad bra att jag kunde trösta dig lite med de orden, jag tyckte själv det var så fint när jag fick det berättat för mig första gången. kram!
Lider med er...vet hur ont det gör.
Kramar till er
mari
Känns så himla konstigt att han är borta. 14 år är många år... :( Jag skrev i min dagbok igår; att äntligen får Sune och Mysan träffas igen! Hon har väntat många år i katthimmelen på sin "storbror". Det fick mig att känna lite glädje igen. Och han har verligen haft ett toppenliv, frisk och pigg! Och det Ejmis skrev till dig låter jättebra tycker jag. Så tror jag också att det är! Puss på dig mammsen. 1000 kramar
Men lille Sune...
Tänker på dej!!!
Kram!!
Usch, vad sorgligt... stackars er - tänker på dig!
Vet hur svårt det är att mista ett djur som har blivit som en familjemedlem...
men han har det säkert bra där han är nu.
Ånej va hemskt!!
Kommer ihåg när min första katt blev överkörd, hon hade försökt att släpa sig hem men orkade inte.
Sorgen var så stor...lider med dig..stor kram
Oooohh stackars er....jag vet precis hur det känns.Särskilt hemskt blir det när det kommer så där plötsligt......Min första katt blev bara ett år, han blev uppjagad i en högspänningsstolpe av en hund.Han var död på en sekund. Stackars mannen som var hemma och stod och såg på....hemskt.
Jag vet hur man tycker att man både hör och ser dom flera veckor efteråt......Det är en jobbig tid...
Tänker på er
Margaretha
Milde tid vilken olycka.. usch då men tur ni vet vad som hände o att någon tog hand om honom. Ja dessa katter blir som en kär familjemedlem/ kram åsa
Det är inge kul när ens nära försvinner - människor eller djur.
Ha en bra helg !
Kramiz
Beklagar sorgen, det gör så ont att mista någon man håller kär!
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder himmelen och jorden. När ett husdjur dör, kommer det till en plats invid Regnbågsbron. Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt. Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider. Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran. Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare. Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sen följs ni över Regnbågsbron tillsammans för evigt...
Åh, vad lessigt! Vad tomt det måste kännas... för alla våra små husdjur blir ju en egen liten familjemedlem, en del av oss.. och utan den delen så är det något som alltid fattas!
Jag brukar skriva om "landet vi inte kan besöka än", och där tror jag att din Sune väntar...! Nästan ganska säkert så tror jag det...!
Varm varm kram..
Det är så tråkigt och man blir så ledsen då man miste sina djur. Ni har ju haft en väldig massa år tillsammans så det är klart att det blir ett tomrum. Men som du säger - han är säkert lycklig bland sorkarna där han är nu.
Kram
Det här med att förlora ett älskat husdjur är betydligt mer plågsamt än vad många som inte upplevt det tror.
Lider med er!
Men Sune har det nog bra nu också!
Very useful information. Thank you!
