kickis blogg

Imorse var batterierna bytta i stegräknaren, det var bara det felet...så nu är jag på gång igen,,,bara av att göra frukostgörat här hemma så var det vips 700 steg...ja då var jag nu ner i källaren till tvättstugan en gång och till postlådan för att hämta posten...sen skulle hunden ut, helt plötsligt stod räknaren på 3300 steg..ja det är inte klokt va många steg man går varje dag, jag har ju 3 ggr till att gå med hunden idag och den långa turen tar jag ju till lunch...ja nog skall jag komma upp till de 6000 vi satt denna vecka hoppas jag..

Idag är det lite så där väder, det kommer ner isbark så det är väldigt halt på vägen här..det lägger sig liksom uppe på gruset och fryser till...bäst att ta på broddarna nästa promenad.
Men igår var det sagolikt ute, rena vårvädret med strålande solsken..passade på att ta lite kort på rabatterna.

Snödropparna blommar för fullt, dålig bild men de finna där.

Tulpanerna på väg upp och i den andra rabatten fanns...



Påsk eller pingsliljor, har lite dålig koll på vilka som kommer först.



Här sitter han och vakar på sin gunga, min trädgårdstomte...



Murgrönan har klarat sig i sin gryta...den är nu 5 år gammal...böset (skräpet) under är nejlikor, de brukar också komma men de är senare...

Nu skall jag måla toaletten en gång till, ikväll skall det sättas lister och sen skall handfatet in igen...återkommer med bilder imorgon...

På med stegräknaren alla som har en, denna vecka går vi minst 6000 steg,,,upp till kamp..eller hur säger man...

Imorse vaknade vi klockan 06.15 av ett jäkla väsen, vi såg inget men hörde desto mer, vid 07.00 blev det sen ett ännu värre väsendet, då kom rallybilarna, fortfarande i dimma, men de kör om, växlar upp, växlar ner, ja dettaprecis nedanför oss på stora vägen, hur skulle grannarna ha haft det då, de som bor nästan på stora vägen, stackarna...hur hade ni det Mari???

Den första rallysträckan idag var här på skogen, sen bar de av emot Hagfors och skulle sen komma tillbaka igen för att köra en sträcka till på skogen, men den blev indragen, alldeles blött och moddigt, ingen kunde köra, jo det hade nog kunnat göra men hade det hänt något på skogen så hade ingen ambulans kommit dit och det var för dimmigt för att någon helikopter skulle kunna landa...

Vi slängde oss i bilen när vi hörde att sträckan blev indragen, då kunde vi ju komma fram till stugan i Sunnemo...
ja vi hade bilar både före oss, bakom oss och i andra körfältet så ensamma var vi inte men de flesta hade nog stannat kvar i Hagfors för den sträckan kanske...rallybilarna kom nu förbi här tillbaka mot Karlstad kl 17.10...målgång nångång ikväll...det är ju bara det stora rallyt som körs nu, för vägarna håller inte längre...det hade vi väl förstått redan.

Igår kväll hade vi en lika trevlig fredagsklubbskväll som vanligt, vi åt landgång och vi var hos min syster Bettan och svågern Bosse , tack mina goa vänner för att ni förgyller min tillvaro..glömde kameran denna gång, men ni har ju sett mina vänner tidigare här på bloggen.

Såna här små söta snödroppar har vi rabatten full av nu, och tulpanerna börjar komma upp ur marken.

Ur led är tiden, men nu är vi på väg mot våren, jippi...

Gubben han lägger nytt golv på gästtoan idag samtidigt som han springer mellan tv och kollar mål på ishockeyn,
Sverige spelar bra och min favorit Jonas Frögren  från Färjestad är lika bra som vanligt...

 Jonas Frögren.....

Nej nu skall jag skala räkor, hade tänkt få ihop en räksallad till kvällen åt mig och gubben, det är ju Melodifestivalen ikväll så det gäller att vara klar tills dess.

Ha det så bra mina vänner.

Dags för semlor

Ordet semla kommer från simila - ett ord på latin som betyder "det finaste vetemjölet". Seden att äta semlor är från den tid då Sverige var ett katolskt land. Men då åt man den knappast på det sätt vi gör nu, med grädde. Bullen började ätas i borgerliga kretsar på 1700-talet med varm mjölk och fylld med mandelmassa. Senare åt man den med varm mjölk, socker och kanel. Att tillsätta grädde blev vanligt först kring 1900. När jag var barn åt vi semlor på tisdagar under hela fastan, men med grädde bara den första gången.
Under den katolska tiden skulle alla fasta i flera veckor före påsken. Dagarna närmast före fastan kallades fastlagen. Det var en tid när man hade fest och åt mycket mat, så att man skulle klara fastan bättre. Sista dagen i fastlagen var fettisdagen. Då åt man extra mycket mat.
Man kan äta semlor på olika sätt. Många äter dem som en vanlig bulle till kaffet. Man kan också lägga en semla i en djup tallrik med varm mjölk och äta den med sked till mellanmål eller efterrätt. När man äter semlan med varm eller kokande mjölk så kallas det hetvägg.

Igår kväll när stormen kom så försvann även vår tv bild, tänk va skönt va...äntligen lite stillhet.
Tände ett ljus, tog fram Doris Lessing, det femte barnet. Satte mig i den goaste fotöljen med fötterna i högläge,
gissa en som njöt..



Har någon läst denna bok eller något annat av Doris Lessing...vad tycker ni?
Jag har kommit till att det femte barnet nu är fött, en ruskig berättelse som man nog inte skall vara gravid för att läsa.

Ja till denna bok skall man ju ha något gott att äta också. Jag hade semlor hemma för vi skulle fira sonens körkort.. han kom hem sent så jag tog min semla före...jag gjorde en hetvägg av det, alltså varm mjölk och semlan i, gud så gott det är..



Ni kan aldrig tro va skönt jag hade det...storm på utsidan och snöstorm, men jag satt inne i värmen och mös..

Hur äter ni er semla?

Idag kom ett paket, jag har väntat och längtat....och titta vilket mysigt paket det kom, i en tidning...



Gissa från vem, jo från Persilja, Persiljas verkstad. Jag hade sett en väska där som jag så gärna ville ha och jag hade tur, den fanns kvar..



Den är helt underbar, passar mej perfekt, den har t.o.m. varit med mig till Konsum på handling idag

Ni måste bara titta in på  http://persilja.blogspot.com där finns helt underbara väskor, kläder, vimplar...ja kolla och se.

Tack Persilja för min fina väska, den kommer bli min följeslagare nu ett tag framöver...

Så här såg det ut här imorse vid 06.45...båda mina pojkar, gubben och sonen med var sin tidning på bordet i full aktion med frukost, sonen med pirr i magen idag (han sa att han inte hade det, men det tror jag) för han skulle köra upp för bil idag, äntligen har vi andra tyckt för han är ju ändå 21 år, men bättre sent än aldrig...när han väl bestämde sig i september så har det sen inte tagit lång tid förrän körkortet kom,  för som sagt han ringde kl 09.00 och sa, Ja det gick ju bra det där, så grattis min lille pojk, TILL KÖRKORTET.

Nu till min vurpa igår...

Tack all för era värmande inlägg, det har verkligen värmt mig mycket, kroppen idag är som om jag var 100 år.

Stel och eländig, blåslagen och skrubbad..en tå som är blå, han vek sig väl i kängan kanske. Mina axlar och armar kan jag nästan inte få över huvudet, blev väl ett väldigt ryck när Ville drog i kopplet kanske, så idag blir det ingen promenad alls, eller väldigt liten, till postlådan kanske, ca 500 m som uppvärmning. Får sen se hur det känns i eftermiddag. Hör snöar det för fullt i dag också och så skall det ju bli storm ikväll så vi får se hur det blir. Kanske att Frida kommer och tar den långa promenaden med hunden.

Gubben och hunden gick till skogen igår eftermiddag, de såg både älg och rådjur men höll sig bara till att ta kort på spåren.

Ville blev alldeles galen av frustration att inte få tag på dem...sprang  i kors och tvärs hela tiden.



Inte lätt att få med en hund i full språng på kort.



Lite utsiktsbilder från toppen av berget, nedanför på gärdena brukar jag och Ville gå, men  Peter han drar iväg på högre höjder han, pust...



Visst är det väl underbart att leva, hoppas jag känner mig som 51 imorgon igen....då skall nog jag också gå upp till toppen...

Idag när hunden och jag skulle göra vår sedvanliga förmiddagspromenad så blev det inte riktigt som vanligt...
här har snöat en massa och under snön är det väldigt halt, vovven är väldigt glad när vi kommer ut i mycket snö så han glömmer allt, tom att gå fot...idag drog han iväg med ett ryck och jag var inte riktigt med på det...
min ena fot vek sig, den är redan försvagad efter ett benbrott för några år sedan, har mycket skrot kvar där fortfarande...ja jag for i backen efter att foten vek sig, landade med ett brak i marken på mitt ena knä, sen ner med en smäll i snön,, ja det såg säkert hur komiskt ut som helst där jag låg och försökte ta reda på om jag levde och var hel...kravlade mej upp och fortsätte vandringen, mycket stel...det blev som sagt en väldigt kort tur, bara ner mot skogen till postlådan och hem igen...ringde gubben och snyfta...kom hem, jag har ont, vet inte om jag lever eller ej...dummt va men jag  hade ont både här och där...
Gissa vem som kom hem, lämnade personal och kontor och kom hem, till mej....undrar om han vet va underbar han är min gubbe....ja det vet han, jag har sagt det till honom, och vi vet att vara rädda om varandra, som sagt vi har varit med om en del tillsammans...
Nu sitter jag här med benen i högläge, lite svullen och röd men ändå på bra humör...
Gubben tog med sig vovven och bössan ut nu på en tur, näst sista dagen för rådjursjakt ....hoppas de åtminstone får se de rådjuren vi såg igår.

Dessa kort hann jag med innan jag linkade hem igen..ja det är vackert med snö men jag tycker mer om barmark och grönt gräs...









Nu skall jag sätta på lite kaffe för gubben borde snart vara hemma från skogen...